Här är första physalisen. Blomman typ krymper ihop och ut kommer en liten kokong. Jag är sjukligt nyfiken på hur bäret ser ut och känns så jag går dagligen och klämmer på kokongen. Antagligen har bäret avlidit nu. Ett litet bär kan ju inte tåla hur mkt som helst. När jag läser vad jag skrivit så känner jag mig ändå mer sjuklig…
Här är min zucciniplanta.Den alerta har antagligen reagerat på att det hänger sockerärtor i min zucciniplanta. Ja…*host*…at loss of words…
Eller så får jag skylla mig själv som köpte billiga frön. Men helt ärligt, sockerärtor äger.
Här är min krusbärsbuske. Den har för liten kruka för sina rötter menar farmor. Så nu är krusbärsbusken i adoptionsbanken. Matte med stor trädgård sökes.
ps. Notera att den förut trasiga fotpallen har blivit en ny fin krukpall
Såhär kan en rädisa också se ut. But why oh why blir de inte större? (Föregående mening läses med desperation i rösten). Man kan ju inte direkt säga att jag var mätt efter denna måltid.
Eftersom någon utan vett i skallen spikat i massa spikar i husfasaden så kunde jag glatt fästa trådar i spikarna. Vipps så fanns där en klätterställning för min zuccini.
Här är en vitlök. En god vän sa att jag måste kunna mkt om odling med tanke på hur det ser ut på min balkong. Nä jag köpte 50 liter jord och stoppade ner allt möjligt i jord. Nästan allt tog sig, förutom geléhallonen.
Här ser vi potatisplantor som mest är blast och minst är potatisar. Vi ser även en krusbärsbuske (bakom blasten) och en baljväxt ovan potatisen. Vi ser även en svart stol som är skön att sitta på. Och såklart en gigantisk (balkongmått mätt) physalis.
Älskar min balkong nästan mer än jag älskar morotskaka. Nu slår jag mig ner med en kopp te och morotskaka. Hell yeah!
Så stor och fin.